onsdag, februari 07, 2007

Hallå! Ledsen att jag varit dålig på att uppdatera den här grejen. Jag har haft en del att stå i, och dessutom har jag varit makalöst bloggoinspirerad. Så eftersom jag är på hyfsat gott humör idag (fått cashmoney!) och för att jumpstarta inspirationen tänkte jag skulle förklara hur min helg såg ut! Så här på onsdagen liksom, snart är det dags igen.

TORSDAG! Helgen var så fånigt nära att man lika gärna kunde sätta igång den redan på torsdagen, efter mycket smsande hit och dit började planen utkristalliseras. Efter redaktionsmöte på djungeltrumman skyndade jag mig hem, hetsdammsög det jag tydligen missade när jag städade dagen innan (det var mörkt, okej), för jag skulle få besök. Allas vår Doris droppade in vid sjutiden, vi pratade om plugg och CSS och om att det mest är killar som tar livet av sig. Karin gjorde en sån dramatisk entré som hon alltid gör, uppivarv och gladihågen, och efter en stund droppade även Karins Tobbe in, inte lika dramatiskt. Och sist men inte minst kom min klasskompis Hanna Häxan Hia-Hia, hon gjorde sitt debutbesök här och hon var SÅ imponerad. Eller nåt. Vi drack vin och jag lyckades tända eld på min popcornskål med ett tomtebloss.
(Sen åkte vi sen ner en kort stund till Jazzhuset, men det är bara värt en parentes.)

FREDAG. Sängliggande nästan hela dagen, slukade en säsong Seinfeld, och orkade utanför dörren lagom till att det var dags gå på ännu ett DT-möte och på systembolaget på Kapellplatsen. Förfest hos mig igen, den här gången helt allena. Det var jätteskönt! Jag drack vin och återförälskade mig i hiphop från 1994, jag skrev tillochmed en lång lång hyllningstext till Nas - N.Y. State of Mind. DÅ tänkte jag att den skulle bloggas upp här, men den är helt sjukt pinsam så här i efterhand. Mycket typ: "Det täta urbana knastret placerar Dj Premier i perfekt symmetri med de dystopiska rimmen". Som sagt, pinsamt.
Helt plötsligt hade klockan blivit midnatt och jag kom på att jag skulle ju ut! Ringde Göran och tog mig ner till Lokal, jag drack öl och skakade hand. Karin och Tobias droppade in och tillsammans vandrade vi mot Nefertiti. Karin kallade mig hiphopare, det var konstigt. Vi smet ner i Nefdungeon och ett plötsligt tändes det i taket, klockan var fyra och jag var alldeles för pigg för att klockan skulle vara fyra. Jag orkade ju tillochmed blogga lite när jag kom hem, kolla här nedan.

LÖRDAG! Idag hade jag inte tid att vara bakiz, jag hade bestämt tid med Kalle, min bror, på stan. Vi vandrade omkring, ogillade design och åt falafel. Men huvudpunkten på schemat var vernissagen för utställningen Konstfeminism på Kalles jobb, Konstmuseet. Det var bra! Jag insåg att jag föredrar realismen före aktivismen i det där sammanhanget. Men samtidigt har jag en gnagande känsla av att detta bara är för att jag köpt nånslags modern individualistisk föreställning om att all form av kollektivism är fel. Eller åtminstone fult. Och att kvinnor som skriker är töntiga.
Men men. Senare på kvällen var det smygöppning av det nyrenoverade Kafé Publik. New n improved, med öl! Och kvällen till ära även pastasallad. Sankt G spelade Midas Touch och jag och Krazy Jo-han gick till filmfestivaltältet på Järntorget. Där gick det omkring kulturarbetare med scarf och rödtjut, och dessutom förvånandsvärt många kids (inte för att jag är gammal). 18-åringarna kanske hör ordet "Festival" och ser ett tält och tänker instiktivt: "där kanske jag kan få vara".
Kvällens band var Pluxus, "new and improved". Det var INTE samma Pluxus som jag var så brutalt nykär till på Emmabodafestivalen 2002. Det var så smärtsamt tydligt att nu hade de mognat, nu har de varit på konstfester, nu har de kommit på att svartvitt är snygg och att kavajer gör så att man ser stilig ut, nu har de upptäckt indie-technon (inte för att dom spelar techno, men de har kommit på att det är häftigt, inte bara kul). En av killarna verkade tillochmed ha klätt ut sig till Erlend Oye och verkade ha tjatat till sig att få spela kass gitarr över alla låtar. Ää bu dåligt.
Skit i det här sa jag, och började gå mot den stora popfesten på Klubb Populär på Storan. Jag var sugen på lite glada ackord och chosefri euro. Jag hade skjorta på mig, så wtf tänkte jag. "Oj vilken monsterkö" tänkte jag när jag vandrade genom parken och såg Storan på håll. "Tuuur att jag har gästlista" tänkte jag bara en halv sekund efteråt. Men tji! Vakten bara pekade på kön och sa att gästlistade också måste stå i kö. Vad är då poängen medatt vara på listan? "Slippa betala" eller? Det struntar väl jag i, jag har mer pengar än vad jag kan göra av med. Jag har ju CSN liksom!
Så då pekade jag fingret åt vakten (i huvudet) och gick hem istället.


_________________________________________________

En av förra årets bästa låtar, Mapei - Video Vixxens, har en video nu!




3 kommentarer:

Johan sa...

Bra skrivet om Pluxus. Jag har inte hört nya skivan, men förstås precis vad du menar. Konstnärlig mognad är ju, som redan Adorno påpekade, ett mycket tveksamt kvalitetskriterium.

KF sa...

Skivan är faktiskt bättre än intrycket från konserten. Mogenheten är ju ändå inte enorm för dom, det är ju ingen svår musik liksom. Och på skivan kan man iaf tänka sig att det är en naturlig utveckling av gamla Pluxus. Men live var det tydligt att dom hadee jobbiga prettoambitioner.

Martin sa...

Är du säker på att killen som var utklädd till erlend öye inte VAR erlend öye? De brukar hänga med varandra har jag hört.