- Okej frågan här nedan kanske inte är så sawatskyansk, den börjar ju faktiskt med ett verb. Men å andra sidan tror jag att jag räddas av att det egentligen inte är en fråga.
- Ed Banger, denna vattendelare i svensk dansmusikdebatt. Lika älskat som hatat. Jag har försökt ta diskussionen med ro, och hålla mig utanför. Jag har många gånger lyckats klara mig ganska bra i ingenmanslandet mellan ett beafs två skyttegravar. Men medan hatet tycks växa sig starkare och ilsknare, kan jag inte låta bli att reagera.
Jag har lätt för att tänka i dikotomier, och tillsammans med någonslags förvriden socialistisk impuls drar jag på växlarna. I mina öron tycker jag att debatten påminner om den eviga diskussionen om "fin" och "ful" kultur, om det "innerliga" och det "lättsmälta", om det "själsliga" och det "ytliga". Fast i miniformat.
Detta är troligtvis inget som skulle palla en närmre dissikering, men mina tankar flyger i förlängningen till begrepp som "pretentiöst" (inte i den musiken som Ed-haterz kan tänkas lyssna på, vilket i dagens göteborgska kontext kanske skulle kunna innebära postdiscon eller minimaltechnon, utan snarare i föreställningarna om populär musiks själlöshet) och "folklig" (här inte heller med musiken i åtanke, min mamma skulle kalla Kavinsky för konstigt oljud, utan snarare i bristen på ounnsamhet. Att det är okej att ens musik hypas, och att den spelas på en Weekdaysmodevisning, och att fler än din vänskapskrets gilar samma sak). Fattar ni?
Hur som helst kan jag ärligt säga att jag gillar Justice nya kommande hit (hits är okej!!) D.A.N.C.E. Ladda ner! Och kan vi inte alla iaf enas om att det här faktiskt inte är samma "brölelektro" som säg Waters of Nazareth?