Lördagen började ganska kasst, med huvudvärk och jämmer och elende. "Bakfull" kanske man skulle kunna kalla det! Efter ett par timmar orkade jag mig ur sängen, upptäckte att det stod Nef i röda bokstäver på min bröstkorg, såväl som på mina lakan, efter stämpeln på min handled från gårdagen.
Det är helt sjukt hur vi ungdomar beter oss! Att man kan vara helt förgiftad en hel dag, men så fort det börjar släppa så korkar man upp igen. Men jag tog det iaf lite lugnt den här dagen, jag och Jo-han var nere på Respekt vid niotiden. Det var dags för Glory-eventet med Krazyfiesta som djs på nedervåningen. Början av kvällen var minst sagt trevande, middagsgäster satt kvar till efter elva, volymen var tvungen att hållas nere, high-tech-utrustningen var lite svår att förstå sig på, och jag gjorde minst sagt dåliga musikval. Efter ett tag tog DT-Erik, Alpha man, över DJ-båset och höjde ribban. Han körde sin halvtimme och när vi kom tillbaka var vi ju tvungna att step it up! Och vi sparade medvetet ghetto-techen till senare på kvällen, en bra tanke tycker jag är att bara höja hastigheten hela kvällen typ.
Men allting kändes hyffsat lyckat! Det var ganska mycket folk, och förhållandevis mycket folk som dansade på vårt lilla dansgolv också. Mitt under Tag Teams "Whoomp! (There It Is)" tändes ljuset i taket och klockan var tydligen tre. Johan slängde på sin godnattvisa, den där ondsinta Twin Peaks-låten. Och Lina kom springande och sa att det var aight om vi körde nån låt till, och vips: en sista Daft Punk-banger!
Men sen började kvällens utdragna och irriterande avslutning. Jag fick nämligen GÅ hela vägen hem från stan, en och en halv timme tog det! Helt tyst, i det skira snöfallet, tidningsutdelarna sprang mellan trappuppgångarna vid Olskroken. Vid femtiden kunde jag snubbla ner i sängen. Och kallt var det.